mardrömmar

har den senaste veckan inte alls kunnat få ro i sömnen. för ett par dagar sedan drömde jag att
mamma var sjuk och ingen fanns där för att hjälpa mig, helt plötsligt var min syster sjuk med. mamma är inlagd på någon typ av behandlingshem, när jag skulle hälsa på henne vet hon knappt vem jag är och försöker skjuta mig. jag försöker prata med mina vänner men det är ingen av dom som bryr sig. jag är helt ensam i det hela, det enda jag kunde känna var hopplöshet och sorg.

den var rätt jobbigt va..? kan berätta att när jag vaknade hade jag gråtit en hel del, jag ringde mamma på direkten och berättade om min dröm. ville väl bara försäkra mig om att hon inte var sjuk på riktigt. och höra henne minnas mig och prata med mig.


i natt slog min hjärna på stort och gav mig två mardrömmar. nr 1 var väl inte hemsk men jobbig ändå.
jag ska åka taxi ut till arlanda för att åka tillbaks till gotland, men på något konstigt sätt hamnar jag i en taxi och min väska i en annan. vi är redan sent ute så stressen är stor, paniken inte långt där efter och ångest över att jag kanske inte kommer med planet är enorm. chaufförerna kör fel om och om och om igen. jag börjar skrika på honom, vilket gör att han istället stannar bilen. och det hela slutar med att jag missar planet och börjar gråta.

nr 2 var snäppet värre..
vi är ute i en park för att fira Björn (min äldsta brors kompis). när vi kommer hem till min syster (som i drömmen bodde i en lägenhet) har det varit inbrott. det enda dom har tagit är fotografier samt rebeckas smycken (av ngn anledning var R där). vi låser in reseterande värdesaker, ex mina två datorer, och fortsätter att festa i parken.
sen är jag ute och cyklar på min fina gröna cykel. en man kommer fram till mig och säger att jag ska sluta för att han tänker ta min 'fina cykel'. jag börjar skrika och tar och cyklar därifrån.
kommer hem till min syster och då är den mannen där samt massa andra, dom rotar igenom alla saker och tar alla fotogrfier vi har. när dom ska sticka kommer en hellikopter, det sista dom gör innan dom sticker är att skjuta alla i huvudet.
jag och karin (rebeckas kompis) slänger oss ner på golvet. medan dom går omkring och kontrollerar alla lyckas vi smita ut på ballkongen utan att dom märker det, klättra ner två våningar och gömma oss i buskarna nedanför.

vaknade med hjärtat i halsgropen och en mycket förrvirrande känsla, trots allt hade jag ju precis sett hela min familj blivit avrättade...

jag hoppas att den här perioden är över nu. för det är verkligen jobbigt, speciellt när man kommer ihåg drömmarna så väl. någon som vet något om hur man skulle kunna undvika mardrömmar?