men roligast var nog att hitta min pappas bebisbok, med massa gamla bilder och lite rolig info om min pappa.
tex. hans kärlek till rabarberkräm, han la till och med in en extra del i bordsbönen för att hedra den fina krämen "tack gode gud för maten och rabarberkrämen. amen"
kan tänka mig att hans senare starka åsikter om präster kan ha kommit från att fått växa upp i ett kristet hem. eller var det så att de flesta på 50-talet bad bordsbön?
Max sitter här bredvid mig och läser i min farmors årsbok från 1925, då hon var 11 år gammal. Boken består av en enkel kalender med hennes egna anteckning om namnsdagar, väder och vind och födelsedagar och till största del av information om Sverige. Allt ifrån bilar, till landets rikedomar mätta i skogsmark och kreatur, segregation, medelvikt och längd hos det svenska folket och mycket annat. En riktigt skatt.
Sånna saker som bara inte får försvinna när man städar. Tanken slog mig att vem ska ta hand om boken sen? Kommer mina (om det nu blir några) och mina syskons barn att ta hand om våra familjeskatter? Eller kommer dom att kastas ut? det vore sorgligt om historien tog slut.
På tal om något helt annat så såg jag min familjs efternamn stavat med Tah istället för bara Ta, undrar om vi en gång i tiden stavade så och att 'H:et' tappats med tiden, eller var det bara ett tryckfel? Saker och ting förändras och man kan ju inte spara på allt. Kanske kommer också vårat 'er' att försvinna en dag...
Men en sak är säkert,
en god rabarberkräm sitter aldrig fel :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar