det är lätt att tappa bort tiden och sig själv när man har så här mycket att göra.
visst mottagningen har varit jätte rolig hittills, men det känns som att jag har haft för mycket hela tiden.. Och det tär på en.
Hur som så satt jag på bussen på väg hem ikväll och funderade lite på valet. Jag kom att tänka på min mamma. Även fast jag var så liten att jag knappt förstod vad valet innebar så svarade min mamma aldrig på frågan "vad ska du rösta på?". Inte en endaste gång fick jag något svar, hur mycket vi än bönade och bad. Kanske var det så att hon inte att vi skulle veta för att undvika att alla andra i vår lilla stad fick reda på det (barn, och då framför allt jag när jag var liten, pratar ju en hel del). Eller så kanske hon inte ville påverka mig och min bror, hon kanske ville låta oss få en egen chans att bilda våra egna åsikter oberoende av vad våra föräldrar tyckte.
Det var bara en tanke som slog mig där på bussen, en litet nostalgiskt minne. Ser framför mig hur jag frågade mamma och minns hennes svar så tydligt "det tänker jag inte prata om".
tiden har verkligen gått fort sedan den tiden.
nu blir det andra gången jag får delta i valet, och inte har jag blivit något klokare för det. vet fortfarande inte alls vad man ska ta. och orkar tyvärr inte engagera mig tillräckligt för att ha en åsikt.
som tur är så händer det faktiskt inte speciellt mycket i mitt liv om det blir maktskifte igen. allt rullar vidare, sommar blir till höst och snart är vintern här igen.och snart har ytterligare 4 år flugit förbi..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar