onsdag 9 december 2009

söder

jag har verkligen börjat känna mig hemmastad på blekingegatan nu, trots bristen på möbler.
men det säger ju Gül att hon ska fixa.. dessutom har jag upptäckt en hel del saker som måste fixas i lägenheten, har skrivit en fin lista till henne.. vi får se vad hon tycker om det...
tydligen kommer hon tillbaks redan den 20de, men tror inte att jag kommer stanna i sthlm så många dagar efter tentan (den 19de) så vi kommer väl inte se speciellt mkt av varandra den gången heller..

men hon är lite skum, det måste jag erkänna. hade varit skönt att få bestämma själv, då hade det ju redan nu funnits mer möbler och det hade känts lite mer hemtrevligt... men men.

Mitt rum är i alla fall mysigt.


Just nu sitter jag på pendeln på väg hem.
Idag är det 11 år sen, 11 långa, långa år...
för ett år sedan var jag ensam i Auckland, utan familj och vänner. kanske är det därför det känns lite lättare i år? kanske är det så att vetskapen om att jag har mina nära och kära är här som gör att det inte gör lika ont i år...
Men jag tänker ofta på min pappa, minns att hans favorit färg var gul (som jag hatade när jag var liten), han lärde mig om blommor och växter, han gillade naturen och att spela innebandy och fotboll och hockey-bockey... Det är jobbigt att jag inte minns allt som jag vill minnas, det gör ont att saker och ting har suddats ut och tagits ifrån mig. tagits ifrån oss.

Jag föreställer mig att han tyckte mycket om solrosor, för det är min favorit..
Förra året gick det att köpa, men jag tror att det kan bli svårt att hitta några solrosor i sverige i början av december... Men solrosor ska det vara!

2 kommentarer:

Big S sa...

Ja, det gör ont att så många minnen försvinner, att det finns så många saker jag inte minns. Men tillsammans kan vi minnas en bit var, och dela med varandra.

Ledsen att vi inte kunde komma idag, det hade behövts...
pussåkram

Karin sa...

jag minns en annan sak, att det skulle vara vita rosor med en röd kant...men dom fanns inte heller. Jag tycker dina minnen låter som för 11 år...jag minns allt du sa, du kan fråga mig. Jag kan berätta massor!